Dom vet, dom kan, dom är så naturliga och självklara.

Är dom hungriga så äter dom, är dom trötta så sover dom, är dom glada så visar dom det, är dom lekfulla så leker dom osv...

Ett djur kan man aldrig lura, man kan aldrig låtsas att man är på ett annat humör än vad man är. Dom känner oavsett om människan försöker dölja det.

Hur kommer det sig, och var gick det snett i tiden där människan fråntogs dom mest naturliga egenskaperna vi alla är födda med.

Människan har skapat en såkallad 'så ska vi vara mall', den ska man följa till punkt och pricka för att inte avvika från mängden. Och genom pekfingrar från vuxenvärlden sen vi var små har vi lärt oss att gömma, glömma förmågan att lyssna på vårat inre som talar att 'det här vill jag just nu' 'det här känner jag just nu' osv...

Hur kommer det sig att människan tagit sig rätten att låta sig bestämma vad och hur andra ska känna i olika situationer för att de anses opassande just i det sammanhanget eller omgivningen?

Ta tex det här med att föda barn. Ett djur vet vad den ska göra även om den aldrig sett någon annan föda eller ta hand om sitt barn. Djuren har en oförstörd instinkt och ett beteende som lever vidare i gen till gen. Så otroligt häftigt att se.

Medans människan tar sig rätten att tala om för en blivande mamma/pappa att de bör gå på kurser, läsa böcker, se filmer mm för att överhuvudtaget klara av att bli förälder. Varför kan inte människan bara finnas där som stöd ifall att en blivande förälder är osäker eller har frågor om framtiden.

Jag tror att all denna tvekan om tex föräldraskap gör så människan dämpar ner sin tillit på sin egen förmåga att klara av de naturilga situationerna som dyker upp i livet.

Ett exempel är bland annat detta med hur många gånger ett barn ska få mat. Jag minns då jag fick min dotter för 20 år sedan, jag skulle bara amma henne var fjärde timme. Alla barn är egna individer med egna behov. Jag kände mitt barn bäst och ville hon ha bröstet efter 1 eller 2 timmar så fick hon det. Man skulle amma en viss tid, vem avgör det om inte barnet själv? Mitt barn fick amma så länge som hon ville det, en del tycker det var på tok för länge, men inget jag brydde mig om då hon hade det behovet. Rätt eller fel ?

Jag anser det är rätt för det var vad mitt barn behövde oavsett om barnavårdscentralen, läkare, forskare ansåg det vara ett stort fel. Hon är frisk, stark och vuxen idag och har inte tagit skada av att jag en gång lyssnade till vad hon ville :)

Så lyssna och lita på ditt inre och inte vad som 'anses' vara rätt för att smälta in i en mall och göra vad samhället tycker 'alla' ska följa.

Våga lite på 'din' egen intuition hur du mår och känner och det är bara du som känner dig och även ditt barn bäst och vet vilka behov ni har för stunden.

Styrkekramar till dina känslor och livsvilja !!