Vi skapar tillfällena och sedan slösar vi bort vår kraft på att anklaga någon annanm om vi blir besvikna. Ingen person,ingen plats, ingen sak har någon makt över oss, för "vi" är de enda tänkande inom oss. Vi skapar våra upplevelser, vår verklighet och alla personer i den. När vi skapar fred och harmoni och balans i våra sinnen, kommer vi att finna detsamma i våra liv.
Vilken påstående passar in på dig?
"Man försöker komma åt mig."
"Alla är alltid hjälpsamma."

Beroende på hur vi tror och tänker skapar vi våra erfarenheter. Det vi tror om oss själva och om livet blir sant för oss.


Unviversum stödjer oss fullständigt i varje tanke vi väljer att tänka och tro
Uttryckt på ett annat sätt innebär det, att vårat undermedvetna accepterar vad vi än väljer att tro. Båda påståendena betyder, att det jag tror om mig själv och om livet blir sant för mig. Vad du än väljer att tänka om dig själv och livet blir sant för dig, och vi har obegränsade valmöjligheter beträffande vad vi kan tänka.
När vi vet detta, är det förnuftigt att välja "Alla är alltid hjälpsamma", hellre än " Man försöker komma åt mig".

Den universella kraften dömer eller kritiserar oss aldrig.
Den bara accepterar oss såsom vi själva värderar oss. Sedan återspeglar den vår tro i vårat liv. Om jag vill tro att livet är ensamt och att ingen tycker om mig, då blir det detta som jag kommer att finna i min värld.
Men om jag är villig att frigöra mig från denna tro och vill försäkra för mig själv, att "kärleken finns överallt och att jag älskar och är älskad", och om jag håller fast vid denna nya försäkran och upprepar den ofta, då kommer den att bli verklig för mig. Nu kommer tillgivna människor in i mitt liv, och personer som redan finns där, blir mig mer tillgivna, och jag kommer att se hur lätt det är att uttrycka min tillgivenhet för andra.

De flesta av oss har tokiga idéer om vilka vi är och har alltför många strikta regler om hur livet borde levas.
Därmed är inte sagt att vi skall dömas ut, för var och en av oss gör så gott vi kan just nu. Om vi visste bättre, om vi vore mer förstående och medvetna, då skulle vi leva på ett annat sätt. Känn dig nu inte nedslagen. Bara det att du har hittat den här boken och upptäckt mig innebär att du är beredd att göra en ny postitiv förändring i ditt liv. Känn dig styrkt av detta. "Män gråter inte!" "Kvinnor kan inte handskas med pengar!" Vilka inskränkta idéer vi levaer med.

När vi är mycket små lär vi oss vad vi skall tycka om oss själva och om livet, genom reaktionerna hos de vuxna, som står oss nära.
På så sätt skapar vi våra attityder om oss själva och om vär värld. Om du lever tillsammans med människor som var mycket olyckliga,rädda,skuldmedvetna eller arga, då lärde du dig en massa negativa saker om dig själv och din värld.
"Jag gör aldrig någonting riktigt." "Det är mitt fel." "Om jag blir arg är jag en dålig människa."
Att tro så här skapar ett liv fullt av besvikelser.

När jag blir äldre har vi en benägehet att återskapa den emotionell miljö,som fanns i vårat hem när vi var små.
Detta är inte bra eller dåligt,rätt eller fel; det är bara det som vi inom oss känner som "hemma". I våra personliga relationer vill vi också gärna återskapa de relationer vi hade till våra föräldrar eller dem som de hade sinsemellan. Tänk så ofta du haft en kär vän eller en chef, som var "precis som" din far eller mor.
Vi behandlar oss själva som våra föräldrar behandlade oss. Vi grälar på oss och bestraffr oss på samma sätt. Man kan nästan höra orden, när man lyssnar. Vi tycker också om oss själva och uppmuntrar oss på samma sätt, om vi var omtyckta och uppmuntrades som barn. "Du kan aldrig göra någonting riktigt."-"Allt är ditt fel."-Hur ofta har du sagt detta till dig själv?
"Du är fantastisk." -"Jag tycker om dig." Hur ofta säger du detta till dig själv?

Men jag kan inte klandra mina föräldrar för detta. vi är alla offer för det som var före oss. Våra föräldrar kunde omöjligt ha lärt oss något som de inte visste någonting om. Om de inte viste hur de skulle tycka om sig själva,var det omöjligt för dem att lära dig att tycka om dig själv.Det gjorde det bästa möjliga av det som de hade blivit lärda som barn.Om du vill förstå dina föräldrar bättre,få dem då att berätta om sin egen barndom.Om du då lyssnar med medkänsla,kommer du att få reda åp varifrån deras ängslan och strikta mönster kom.Dessa människor,som "gjorde dig så mycket ont!,var precis lika rädda och skrämda som du.

Jag tror att vi väljer våra egna föräldrar.
Var och en av oss bestämmer sig för att bli förkroppsligad på vår planet vid en viss tid och på en viss plats. Vi har valt att komma hit för att lära oss någonting specielt, som kommer att föra oss framåt på vår andliga evolutionsbana.Vi väljer vårat kön,vår hudfärg,vårat land, och sedan letar vi reda på ett särskilt föräldrapar, som kommer att avspegla det mönster som vi tar med oss att arbete efter under vår tid här. När vi sedan blir äldre brukar vi peka finger åt och anklaga föräldrarna och jämra oss och säga: "Det är faktiskt ni som är orsaken till det här." Men vi valde dem faktiskt,därför att de passade precis in i vad vi ville arbeta och lyckas med.
Vi lär oss vad vi skall tro som mycket små barn,och sedan rör vi oss genom livet och skapar erfarenheter som motsvarar vår tro. Se tillbaka på ditt eget liv och lägg märke till hur ofta du har gjort samma erfarenhet. Jag tror att du skapade dessa erfarenheter om och om igen,därför att de återspeglade något som du trodde om dig själv.Det spelar faktiskt ingen roll hur länge vi har haft problem,hur stort eller hur livshotande det är.

Kraftens avgörande ögonblick är alltid just nu.